Hej gubbar!

Finns det något värre än att ha tennisabstinens?

Det börjar lite smått som en ilning genom kroppen, man känner på sig att det är något som är på gång.

Långsamt trappas känslan upp och efter 2 spelfria dagar övergår det till något som kan liknas vid en tennisarmbåge, musklerna bokstavligt skriker “VART I HELSKOTTA ÄR TENNISRACKET!”.

Lyckligtvis så brukar inte tennisgubbar som mig ha denna känsla så länge!

Diskberget och tvätthögen som numera liknar mount everest i storlek kan vänta, de sista timmarna ska kramas ut ur den ohyggligt korta grusäsong som denna sommar inbringat.

Det är tur att man har en tant ;).